Ohja. Igår var den första av våra "Elevens val"-dagar. Herregud alltså, det var så mycket bättre förr (alltså, förra och förförra året), men skolverket godkände det inte längre. Gah.
Så, gårdagen var alltså dedikerad åt SO, specifikt konflikter i andra länder. Mitt "val" var alltså att jag skulle göra en PowerPoint-presentation. Yay. Det skulle alltså vara om vad som helst bara det hade med Irak att göra. Inte så farligt, egentligen, men när det visade sig att lärarna skulle göra grupperna, nej fy fan, vad hemskt. En 8:a--låt oss kalla henne Vendela--satt bredvid mig under genomgången, och självklart blev man ihopparad med henne. Läraren går och pekar, kommer sedan närmre, och säger något som "Det här blir lite annorlunda. En nia och en åtta. Det går bra va?", och självklart kan man inte göra annat än att nicka. Usch. Usch. Usch.
Nu kan man nog undra vad som är så illa med detta, och det kan jag förstå, men jag tror att man bara kan förstå på allvar först när man sett denna tjej. Jag orkar inte ens förklara.
Så, jag loggade in på en dator, och det blev awkward dot com. Jag bläddrade runt på olika sidor med artiklar om Irak, i letan efter något att skriva om. A.W.K.W.A.R.D. Tillslut bad jag en lärare om hjälp, och han berättade om en massa saker vi kunde skriva om. Så, när han gått frågade jag om vi skulle ta Kurdistan, vilket denna Vendela svarade med "Ja", vilket definitivt inte är ett vanligt ja. Ew. Ew. Ew.
Så, jag skrev under resten av dagen om Kurdistan, deras historia, och deras läge osv. och det blev tillslut sjutton sidor. Under hela den där tiden satt hon bara där, alldeles för nära, och andades. Bokstavligen; jag kunde ffs känna det på handen, som höll i datormusen. Återigen: Ew. Ew. Ew.
Sedan kommer man äntligen hem, bort från det, och så inser man att man följande dag måste redovisa dessa sjutton sidor tillsammans med denna person, inför en grupp, och alltså, blah. Men det gick väl bra i alla fall, antar jag, men jag tror verkligen de som lyssnade blev uttråkade. Det har ju i och för sig att göra med att jag skrev en väldigt lång presentation, men det är en annan historia, som jag på sätt och vis redan berättat.
Moving on: förresten, idag kom vår musiklärare till mig och sade att jag ska vara med och sjunga imorgon. WTF?! I mean, what's up with that? Han påstod att han nu ville att alla tjejerna i 9:an skulle vara med, men hur fan kommer det sig då att när jag frågade Lisa om han frågat henne, att hon sade nej? Huh?! Jag vill inte. Jag menar, det är imorgon. Jag tänker fan inte lära mig den där låten idag, jag vet liksom inte vad det är av låten vi ska sjunga. Dessutom, han tar även för givet att jag tar med en tomteluva. Jag menar, vad fan skulle jag ens ha en tomteluva för? Självklart har jag ingen. Duh. Men min blyga natur hindrade mig från att göra något annat än att nicka, precis som med förra nämnda problem. Men jag ska inte vara med imorgon, and that's final.
Sorry för detta svamliga (är det rätt ord?) inlägg, just needed to let off some steam.
